Jodå! Och efter att ha kört drygt 490 mil under våran treveckorssemester (och hunnit tänka på saken en hel del) kan vi konstatera att transport är en vanligt förekommande aktivitet när man håller på med friluftsliv. Det hör väl inte till vanligheten att man behöver köra över 200 mil enkel väg men allt som oftast ska man förflytta sig ett gott stycke hemifrån innan äventyret börjar. Själva transporten är alltså en del av friluftslivet, vilket på sätt och vis kan kännas lite motsägelsefullt.
Vi tar en liten genväg någonstans i norrland.
Innan vi hade bil transporterade vi oss på andra sätt till våra äventyr. Här i göteborgstrakten har kollektivtrafiken varit ett dominerande färdsätt där vi med tunga ryggsäckar och mjuka knän försökt balansera upp skakiga spårvagnar, dåliga busschaufförer och kraftiga inbromsningar. Långa bytestider (eller alldeles för korta), opassande avgångstider och krångliga biljettsystem har väl inte direkt satt guldkant på själva transportaktiviteten.
När äventyret funnits längre hemifrån har oftast tåg eller flyg varit lösningen. Ska man åka långt bort vill man ofta vara borta längre och ska man vara borta längre vill man ha med sig mer saker. När man flyger är det enkelt, det finns restriktioner och följer man inte dem blir det dyrt. Med tåg är det värre... där kan man ta med sig så mycket man klarar av att bära mellan perrongerna när det är dags att byta. Fler än en gång har jag burit så tungt att jag knappt kunnat andas. Å andra sidan har det alltid smakat bra med renskavsgryta och ett glas rödvin i restaurangvagnen efteråt.
Det här var innan vi hade en bebis. Plötsligt har vi andra behov. Det ska ammas, bytas blöjor, avlastas, aktiveras och underhållas. En bebis genererar dessutom lite extra packning. Detta var väl den egentliga anledningen till att vi valde bil som transportmedel för det här äventyret. Och det har fungerat väldigt bra. Alla saker vi ville ha med oss fick plats utan problem, vi kunde säkert haft med oss dubbelt så mycket prylar. Det fungerade utmärkt att byta blöjor i bilen när det regnade och var ruggigt ute. När vädret var bra körde vi "friluftsbyte". Och viktigast av allt - Birk gillar att åka bil!
Bilbyte v.s. friluftsbyte.
På vägen upp tog vi en tältnatt i en skogsdunge på en åker någonstans strax norr om Karlstad. Det är oerhört lätt att tälta med Birk. Han ammar, jollrar litegrann och somnar sedan gott i sin dunjackesovsäck. Vid fyratiden på morgonen väcktes vi av ett hejdundrande åskväder. Det blixtrade som på disco och mullrade lite mysigt på håll. Sen kom ett så kraftigt regnväder att vi inte kunde prata med varandra i tältet. Sen blev det tyst och blinkade lite mer. Sen slog blixten ner knappt fem hundra meter ifrån oss. Birk tittade upp i tältduken och jollrade som vanligt med ett lätt leende på läpparna. Jag och Elisabeth tittade på varandra. "Kanskje vi burde sette oss i bilen?" frågade Elisabeth. Tio minuter senare rullade vi vidare på E45:an norrut och tillbringade nästa natt i campingstuga...
Turen söderut bjöd även den på blott en tältnatt. Detta kan dock inte skyllas på dåligt väder utan snarare på goda vänner som bjöd på kost och logi. Det är vi väldigt glada för eftersom det blir klurigare och klurigare att hitta bra tältplatser ju längre söderut man kommer i det här landet.
Vi har naturligtvis gjort en del erfarenheter på den här långa bilresan och dessa kommer här i punktform:
- Ett blött tält är ett blött tält tills dess att det har fått torka.
- Bebisen bestämmer. Det gäller hur ofta det ska pausas, stämningen i bilen och hur långt man kan köra på en dag.
- Starta i ottan, då sover bebisen och kan inte bestämma.
- Låt resan ta tid! Då kommer alla trivas mycket bättre och du tro att du bestämmer istället för bebisen.
Sammanfattningsvis kan man säga att transportaktiviteten för det här semesteräventyret gått utmärkt. Vi tog fasta på våra erfarenheter och beräknade längre tid för turen söderöver. Vi startade oftast fem på morgonen, tog fler pauser (då kunde pappa passa på att brygga kaffe under tiden det ammades), åt lunch längre och slog läger tidigare.
Långlunch i Skellefteå.
Tidigt kvällsläger i Pello, Finland.
