Bloggen har flyttat

Född med Sporken i munnen har fått nytt namn, kostym och adress. Häng med på vidare äventyr på www.friluftsbarn.se!

Ekspedisjon nærmiljø

Strålende solskinn, noen minus, snø, mammaledig. Hva annet kan man gjøre enn å pakke sekken og dra ut på tur?

Vi kledde på oss godt med klær, pusset solbrillene og så la vi avgårde på en liten ekspedisjon i nærmiljøet vårt. Med brodder på skoene kunne vi i dag lete opp små stier utenfor de vanlige veiene vi så ofte patruljere. Med strålende humør sang vi oss igjennom skogen og avsluttet turen i lekeparken. 

Dette hadde Birk på seg (det var ca 5 minus og vi var ute i 1,5 time): 

tynt ullundertøy og tynne ullsokker innerst,

hjemmestrikket tykke ullplagg som mellomlag

 ...og ytterst; en vindtett dress, lue i ull og fleece, 2 lag med votter, tovet ulltøfler og selvsagt tøffe solbriller.

Birk var litt kald på hendene, men mormor skal sy vindvotter og vindsko til Birk og da blir det varmt og godt.

Fint med snø!

Sol! 

"Se Birk, en kongle!"

Nöjd kille

Fin avsluttning

Barnbärstol

Årets kanske viktigast inköp är avklarat - vi har köpt en barnbärstol! Vad som såg ut att bli en lång process med produktjämförelser o.s.v. fick ett snabbt slut när rätt produkt uppenbarade sig, magkänslan infann sig momentant.

Men vi tar det från början.

När vi firade jul i nordnorge hos Birks morföräldrar fick vi prova en barnbärstol för första gången. En Bergans med typ 4 år på nacken. Birk var såklart helnöjd från första stund, det är han nästan alltid. Det var lätt att sätta honom på plats och säcken stod stabilt på plant underlag. Jämfört med de bärsystem vi använt tidigare var skillnaden stor, f.f.a. eftersom avlastningen via höftbältet fungerar bättre. Axelremmarna är dock i vekaste (och kortaste) laget så man vill inte bära några längre sträckor, särskilt inte med extra packning.

Helnöjd Birk, beredd att piska på vem som än tar honom på sina axlar.

På juldagstur.

Väl hemma i Göteborg fick vi prova en bärstol av ett kompispar, en Vaude. Den hade ett något solidare bärsystem och ungefär lika stor packvolym. Men den kändes inte självklar. Vi vill ju kunna bära mer än bara Birk för att gå på övernattningsturer och då måste bärsystemet vara robust.

Vi tog en tur på byn och redan i första friluftsbutiken hittade vi den. En Macpac. Kärlek vid första ögonkastet. Höftbältet var tjockt och fast och axelremmarna välpolstrade. Förutom ett packutrymme på 25 liter fanns även en avtagbar ryggsäck på 15 liter. Denna lilla säck kan även fästas i clips på axelremmarna för att få en jämnare tyngdpunkt. Utöver detta fanns även extra spännen och linor för att fästa t.ex. stavar, liggunderlag eller tält utanpå säcken. Regnskyddet täcker hela barnet och som en bonus finns även soltak med myggnät. I butiken provade vi att lasta på ca 8 kg utöver Birks vikt (han väger omkring 9 kg) och det var inga problem. Vi kan lasta på betydligt mer än så. En annan viktig punkt är att rygglängden kan justeras så att personer med olika kroppskonstitution kan använda den.

Idag har vi varit ute på en jungfrutur med den nya säcken. Än så länge är allt till belåtenhet. Men nu måste vi prova att maxa packningen och få lite regn, vind och myggor  innan vi kan ge ett slutgiltigt utlåtande.

Jag ser fram emot våren och längre turer till skogs och fjälls!

Första turen med nya bärstolen. Birk sitter som en prins och
bärsystemet är föredömligt. So far so good!

Som avslutning slänger jag med en bild från mellandagarna då vi upptäckte att vår portabla "lättviktsbarnstol" även fungerar bra på spark!

Hösten i backspegeln

Inspirerad av Birks mamma (min fru numera) kommer här en kort återblick på höstens äventyr.

Matpaus i Svartedalen.

Vi hade planer på åtminstone en tält- eller vindskyddstur innan löven trillade av träden. Men när möjligheten till sist uppenbarade sig var temperaturen och väderleken inte på vår sida. Att sova ute i 4-5 plusgrader när det regnar och blåser är inte någon höjdare. Vi har provat det förut och behöver inte göra det igen. Inte frivilligt i varje fall.

Dagsturer har blivit vår devis, Göteborg, Bohuslän och Nordtroms vår lekplats. Svartedalen i södra Bohuslän är en pärla. Man kommer lätt dit med bil och väl där är det svårt att förstå närheten till Göteborg. Det känns som att man är i vildmarken, norröver, långt bort.

I Göteborg är det Skatås som hägrar. Vill man inte trängas med motionärer är det bara att följa en smalare stig i fem minuter så är man ensam. Kuperad terräng och stora skogsområden.

På väg upp till Getryggen, Skatås.

I nordnorge behöver man inte gå långt för att hitta äventyret. Höga berg och djupa dalar med det iskalla havet alldeles intill. Tar man sig över de första fjällsidorna väntar mil efter mil med "vidda" (högfjällsplatå?).

Fikapaus i nord.

Med hösten kommer kallar luft och plötsligt måste man tänka på vad barnet ska ha på sig. Lager- på lagerprincipen gäller även för små barn och med en ullbody närmast kroppen kommer man långt.

Ett liggunderlag är bra att ha med sig och kan användas till bl.a. blöjbyten, tupplurar och fikapauser. Som sovsäck duger fortfarande mammas eller pappas dunjacka men till nästa tur har Birk fått en alldeles egen sovsäck.

Det är bra att stretcha efter turen.

Tupplur med utsikt. Jag önskar att det fanns dunjackor stora nog för mig själv att sova i...

Under de snart 8 månaderna vi haft privilegiet att bära med ett litet barn på tur har vi provat några olika system. Bärsjal och BabyBjörn har avhandlats i tidigare inlägg. Senast har vi provat en så kallad ERGObaby som har lite bättre höftbälte.

Gott omhuldad i ERGObabyn.

Man märkte ganska snart att bärkomforten förändrades när Birk började närma sig 5-6 kilo. Att bära på magen innebär en stor belastning på ryggen och hittills har bara bärsjalen fungerat tillfredsställande för detta, men den är han för stor för nu. Vår BabyBjörn saknade höftbälte, något som känns viktigt när man ska bära lite tyngre. ERGObabyn har ett bra höftbälte men känns lite konstig över axlarna när man bär på magen.

Sista tiden har vi börjat bära Birk på ryggen i ERGObabyn och det känns klart bättre! Birks mormor och Bestefar har investerat i en barnbärstol och jag tror inte det dröjer länge innan vi skaffar en också.


Nu börjar året lida mot sitt slut och vintersäsongen är här. Jag ska vara föräldraledig från början av mars och då styr vi åter kosan mot norr. Vi ser fram emot våra första vinterturer med Birk, förhoppningsvis i tält men åtminstone i hytta. Sen kommer våren och sommaren... Vem vet? Kanske det fungerar att paddla kajak med hela familjen?!


Tack för i år! God Jul och Gott nytt!

Å. jul med din glede

Vi kan bare konstatere at vi har vært veldige dårlige til å oppdatere bloggen vår i høst. Det betyr ikke at friluftslivet har fått lide, det er bare det at dagene går så fort som småbarnsforeldre. Men nå er skrivetørken over! Birk og mamma befinner seg nå i Kåfjord, 69 grader nord. I mørketidslandet. I vente på jul og at pappa skal komme opp, har vi i dag vært i skogen og hentet juletre. En stolt bestefar fikk testet den nye investeringen, en bæremeis.

Birk heia på bestefar som fikk svette i tunge motbakker, men slokna før turens høydepunkt, selveste trefellingen. Mormor og bestefar hadde merket ut det fineste juletreet, så det var bare å sage ned og bære det hjem. Etter en tur ute i den kalde desemberluften var det godt å komme hjem til varmt hus. Mens oldemor, mormor og mamma bakte til jul, slappet guttene av i boblebadet etterfulgt av en god ettermiddagslur. Juleferie i Kåfjord er toppen!

Mitt barndomsrike

”Bedre sent, enn aldri” heter det. Her kommer et siste blogginnlegg fra vår sommerferie i Nord-Norge.

Å komme kjørende rundt Nordnesodden og se min hjemplass på andre siden av fjorden åpenbare seg er alltid en magisk følelse. Å komme kjørende rundt Nordnesodden og se min hjemplass på andre siden av fjorden åpenbare seg MED vår lille sønn i bilen var enda mer spesielt. I Kåfjord har jeg vokst opp og nå skal jeg ta med vår sønn på ferie til mitt barndomsrike. Her har jeg tatt mine første vaklende skritt med ski på beina og mange år senere tatt de første telemarksvingene ned flotte fjellsider i puddersnø og vårsol. Her har jeg fått mitt første gnagsår og kjent beina svikte lett av høyden. Her har jeg testet fiskelykken på en blikkstille Lyngenfjord i midnattssol. Minnene er uendelige. Nok til å fylle en egen blogg. Men nå er det nye eventyr som venter og denne gangen med Birk som turkamerat.

Dagene i Kåfjord gikk fort. Som vanlig altfor fort når man har det artig. Været viste seg fra sin beste side og vi fikk noen små fine friluftsopplevelser. Birk fikk smake på sine første bær og syntes både moltebær, krøkebær og blåbær var surt, men spennende.

Birk fikk seg et ordentlig dåp, det vil si dypping av føtter i Lyngenfjorden. Det synes han var så kaldt at han måtte skrike, men det var verdt det for nå kan han kalles ordentlig nordlending også.

Vi dro på lavvotur med mormor og bestefar. Birk sovnet som en stein når vi kom ut i naturen og sov i 15 timer. Ingenting er bedre sovemedisin enn frisk luft. Vi pakket han godt inn i ullklær, fleece, ullpledd og dunjakke sånn at han skulle klare en nordnorsk sommernatt. Frøs gjorde han i alle fall ikke. Når han var våken og lå på liggeunderlag utenfor lavvoen la vi et myggnett over han i tilfelle noen enslige mygg skulle prøve seg på han.

Sist men ikke minst så fikk Birk være med å se på den nye spektakulære hengebrua i Kåfjorddalen. Det var en luftig og mektig opplevelse. Birk lot seg ikke imponere over utsikta og tok seg istedenfor en liten lur i bæreselen.

Nå har høsten kommet og helt andre eventyr venter. Nye blogginnlegg kommer…

Topptur i Lofoten

Under vår semester i somras lyckades vi klämma in några dagar i Lofoten. Det är alltid en speciell känsla att stå på färjan över från fastlandet till de magiska öarna men den här gången kändes det lite extra när Birk var med. På sätt och vis var det ju här det hela började eftersom jag och Elisabeth träffades på folkhögskola i Kabelvåg.

Tiden i Lofoten gick mest till att besöka våra vänner och visa upp Birk men vi passade också på att klämma in en liten topptur, Birks första ovanför trädgränsen.

The boys.

Glåmtinden mäter 445 meter över havet och är belägen vid vågakallenmassivet mellan Kabelvåg och Henningsvær. Det är en väldigt tillgänglig topp där stigningen börjar direkt vid parkeringen och följer en gammal bilväg som var i bruk innan man sprängde en tunnel rätt genom berget istället. Sista biten går längs en vältrampad stig och det är lätt att hitta fram till toppen. Detta gör såklart Glåmtinden till en vältrafikerad topp men den är trots det en av de finaste toppturerna i Lofoten.

Utsikt mot Kabelvåg.

Mattias stod inte bara för husrum utan bjöd även på trevligt toppturssällskap.

Glåmtinden är med all rätt en välbesökt topp.

Toppen i sikte!

Jag bar Birk i bärsele hela vägen upp vilket blev en varm och svettig historia. Både jag och Birk är varma av oss och sommarvärmen gjorde inte saken bättre. Bärsjal var inget alternativ den här gången. Dels hade det blivit betydligt varmare och dels var Birk vaken och ville kolla in omgivningarna. Normalt är han en ganska otålig bebis men nu när han hängde där, framåtvänd och med solbrillor i det skarpa ljuset utstötte han inte ett enda ljud. Visst dreglade han och blåste bubblor som vanligt men verkade även hänförd av upplevelsen.

Toppen är nådd! Dags att låta svetten (och dreglet) torka.

Bärselen vi använder saknar ordentligt stöd över höfterna och det kändes i ryggen efter cirka 1 timmes bärande. Det var skönt att knäppa loss och sträcka ut sig medan Birk fyllde på med energi hos mamma. När det blir dags att bära Birk längre sträckor behöver vi nog ha ett annat bärsystem. Förhoppningsvis är han då så stabil att han kan sitta i någon slags barnbärstol.

Vätskekontroll.

Busibus och gullegull!

Efter amning, blöjbyte och lite hopp & lek promenerade vi ner igen och kunde konstatera att Birk varit på sin första topptur ovanför trädgränsen. Check!